Vad är svampar?

Svampar är patogener för infektionssjukdomar. Beroende på svamptyp kan de infektera människor, djur och även växter. Även om det finns många tusen svamparter är det bara några hundra patogena svampar som spelar en roll i överföringen av infektionssjukdomar hos människor. Dessa överförs huvudsakligen via luften, livsmedel eller huden. Vissa typer av svampar kan infektera hud och naglar, medan andra kan tränga in i kroppen och infektera t.ex. lungor eller tarmar. De vanligaste svamppatogenerna i Tyskland är jästsvampar av släktet Candida (Candida albicans), hudsvampar (Trichophyton rubrum) eller mögelsvampar (Aspergillus fumigatus). Svampdödande läkemedel (s.k. antimykotika) för invärtes och utvärtes bruk används för att behandla svampsjukdomar.

Hur skiljer man på de olika svampsjukdomarna?

Infektionssjukdomar som orsakas av svampar kallas mykoser av läkare och kan delas in i följande kategorier:

• Typ av patogen: Vilken typ av svamp orsakade infektionen? Läkare använder det så kallade DHS-systemet för humanpatogena svampar och skiljer mellan dermatofyter, jäst och mögel. Medan dermatofyter, t.ex. trådsvampar, endast angriper huden och dess bihang som naglar och hår, kan jäst- och mögelsvampar angripa såväl huden som slemhinnorna och de inre organen.
• Lokalisering: Vilka delar av kroppen påverkas? Läkare skiljer mellan ytliga svampsjukdomar (kutana) och subkutana svampsjukdomar (dermatomykoser). En ytterligare skillnad görs mellan svampsjukdomar i slemhinnorna och svampsjukdomar som påverkar de inre organen (systemiska mykoser). De senare kan anta livshotande proportioner.
• Infektionsväg: Hur kommer svamppatogenerna in i kroppen? Läkare skiljer mellan så kallad exogen mykos och endogen mykos. Medan exogen mykos orsakas av svampar som kommer in i kroppen utifrån, beskriver endogen mykos en svampinfektion som härrör från patogener som redan har varit i kroppen.
• Primär eller sekundär svampinfektion: Hur utlöstes svampsjukdomen? Man skiljer mellan primär och sekundär (opportunistisk) mykos. Medan en primär mykos är en svampsjukdom som utlösts av direkt överföring med de patogena svamparna, beskriver en sekundär mykos en svampinfektion som utlösts av en annan sjukdom. Detta kan till exempel vara en bakteriell infektion.
• Klinisk bild: Hur ser svampens yttre utseende ut? Detta är den kliniska bilden, dvs. svampinfektionens utseende, t.ex. dess färg, lokalisering och tecken på inflammation.

Hur överförs svampar?

Svampar är allestädes närvarande. Människor kan komma i kontakt med dem via livsmedel (t.ex. bröd, mjöl eller potatis), huden, men även via luften. De så kallade Candida-svamparna finns till och med ständigt på huden, i munnen eller i tarmarna hos människor, utan att nödvändigtvis utlösa sjukdomssymtom eller klagomål. Vid ett försvagat immunförsvar eller skador på den naturliga hudbarriären kan Candida-svamparna dock spridas under vissa omständigheter och utlösa sjukdomar. Andra sätt att överföra svamp är dålig eller överdriven hygien och många stressfaktorer, eftersom de försvagar kroppens egna skyddsmekanismer.

Allergiska reaktioner mot svampar

Inandning av svamparnas spridningsenheter, de så kallade sporerna, kan utlösa en allergisk reaktion hos vissa människor. Allt beror på var i luftvägarna en överkänslighetsreaktion äger rum. Beroende på detta kan till exempel en allergisk rinit, en allergisk inflammation i lungvävnaden (exogen allergisk alveolit) eller bronkialastma uppstå. Exogen allergisk alveolit kallas också "träarbetarens lunga" eller "bondens lunga", eftersom den särskilt ofta drabbar dessa två yrkesgrupper.

Svamptoxiner

Svampar producerar toxiner som kallas mykotoxiner, som kan ha en toxisk effekt även i små doser. Människor kan få i sig dessa svamptoxiner, t.ex. genom mat som är förorenad med toxinproducerande svampar, som möglig yoghurt eller mjöldryga. Ergot är en trådformig svamp (Claviceps purpurea) som främst angriper råg och producerar mycket giftiga alkaloider. Särskilt under medeltiden ledde mjöldryga ofta till massdöd i spannmål.

Eftersom många mykotoxiner ofta är värmebeständiga, dödar upphettning av livsmedel inte svamptoxinerna. Mykotoxiner har en skadlig effekt på levern och njurarna och kan ibland även orsaka cancer. Aflatoxin, till exempel, främjar levercellscancer.

Hur behandlas en svampinfektion?

Svampinfektioner behandlas ofta med läkemedel som kallas antimykotika. Antimykotika hindrar svampar från att bygga upp en cellvägg och hämmar därmed deras tillväxt (fungistatisk effekt), eller så gör de hål i cellväggen och dödar därmed svampen helt (fungicidal effekt), eftersom svampens beståndsdelar förloras till utsidan. Antimykotika ordineras antingen för extern eller intern användning. Den specifika applikationsformen beror helt på typen av svamp och dess svårighetsgrad.

Förutom behandling med antimykotika bör följande hygieniska åtgärder också följas för att förhindra att svamppatogenen sprids:

• Endast en separat handduk ska användas för de sjuka hudområdena.
• Vissa textilier som handdukar, underkläder och strumpor ska tvättas i 60 grader för att döda svampar.
• Badtofflor bör bäras i offentliga byggnader som simbassänger, bastun, i duschutrymmet och i omklädningsrum för att undvika att gå barfota.
• Om det finns ett fall av fotsvamp bör dörrmattor, golv och skor desinficeras regelbundet.

Är alla svampar skadliga?

Det finns även svampar som har en läkande effekt. Ett exempel är den grågröna mögelsvampen penicillin (Penicillium notatum), som den engelske forskaren Alexander Fleming upptäckte av en slump 1928. Det så kallade mögelpenicillinet smög sig in i Flemings bakteriekultur och förstörde den, varpå Fleming drog slutsatsen att penicillinet kanske kunde rädda liv. Som ett resultat av detta började Flemings forskning och utveckling av världens första antibiotikum, penicillin.

Men inom traditionell kinesisk medicin (TCM) används även den så kallade shiitake- eller judasöronsvampen (Mu-Err-svampen) samt karljohanssvampen. Den senare har rykte om sig att reglera blodsockret och bekämpa trådmaskar.