von: Eder Herbert 18 april 2023

Vad är analkarcinom?

Ett analkarcinom är en malign tumör i analkanalen. Detta är den yttre delen av tjocktarmen, som sträcker sig från huden på analkanten till ändtarmen. De så kallade basaloidkarcinomen hittas ofta ovanför analkanalens inre gräns. De så kallade skivepitelkarcinomen kan utvecklas i själva analkanalen och de anala marginaltumörerna, som ofta också förekommer som skivepitelkarcinom eller mycket mer sällan som adenokarcinom. De anala marginaltumörerna är lokaliserade till gränsen för den yttre huden. Ungefär två tredjedelar av alla anala karcinom är skivepitelkarcinom.

Jämfört med t.ex. tjocktarmscancer är analkarcinom relativt sällsynt. Män drabbas oftare av analcancer än kvinnor. Kvinnor löper större risk än män att utveckla cancer i analkanalen. Vissa sexuellt överförbara sjukdomar och kroniska infektioner kan gynna utvecklingen av analkarcinom. Ofta kan analcancer upptäckas genom blodavlagringar i avföringen, smärta vid tarmtömning och/eller klåda i analområdet. Dessa ganska ospecifika symtom kan dock också tyda på hemorrojder.

Vilka riskfaktorer bidrar till utvecklingen av analkarcinom?

Det finns olika riskfaktorer som kan ligga bakom utvecklingen av analcancer. Dessa inkluderar:

en infektion med humana papillomvirus: bidrar till utvecklingen av analkarcinom i 80 till 85 procent av alla fall.
DNA-virus: Typerna HPV 16, 18, 31 och 33 ("hög risk") förknippas med cancer i anus, livmoderhalsen och vulvan, vilket är anledningen till att de har en särskilt hög risk att också utveckla analcancer. De överförs sexuellt.
DNA-virus "lågrisk": är ansvariga för bildandet av godartade hudtillväxter, till exempel vårtor i könsområdet. De kan dock också vara ansvariga för utvecklingen av skivepitelcancer via mellanstadier.
försvagat immunförsvar: påskyndar utvecklingen av cancer, eftersom tumörer endast kan bekämpas i begränsad utsträckning; särskilt HIV-patienter eller transplantationsmottagare har därför en ökad risk att utveckla analkarcinom.
oskyddat analt samlag
Rökning

Hur kan utvecklingen av analcancer förebyggas?

Eftersom utvecklingen av analcancer med stor sannolikhet är kopplad till humana papillomvirus, kan du skydda dig mot dem genom att använda kondom. Dessutom kan en infektion med cancerframkallande HPV-virus förebyggas genom vaccinationer. Om du märker blod i avföringen, klåda och/eller sveda i analområdet kan detta vara de första tecknen på analcancer, som bör utredas omedelbart. Precis som med andra cancerformer är chansen att bli botad större ju tidigare analcancer diagnostiseras. I Tyskland erbjuds patienter därför en digital undersökning av anus och ett test för dolt blod i avföringen (ockult blod i avföringen) som en del av en tidig upptäcktsundersökning.

Vilka symtom kan tyda på analcancer?

Ett analkarcinom kan upptäckas genom ganska ospecifika symtom. Särskilt i de tidiga stadierna kan följande symtom förekomma:

Blodavlagringar på avföringen
Förstoppning; oregelbunden avföring
Svårigheter att kontrollera tarmrörelserna
Smärta vid tarmtömning
avföring med konstig form, t.ex. fördjupningar
Klåda i analområdet
Känsla av främmande kropp
förstorade lymfkörtlar i ljumsken
allmän trötthet, oönskad viktminskning, nattliga svettningar

Ett analkarcinom kan åtföljas av andra kroniska infektioner i analområdet, t.ex. hemorrojder, fissurer, fistlar, herpes, kondylom och/eller psoriasis. Dessa sjukdomar bör definitivt utredas av en läkare.

Hur diagnostiseras analcancer?

Vid en proktologisk undersökning bör de typiska initiala symtomen på analcancer noggrant klargöras. Först kommer läkaren att palpera anus och lymfkörtlarna i ljumsken för eventuell svullnad. Därefter undersöks sfinktermuskelns funktion och de angränsande strukturerna. Om det finns några avvikelser kommer läkaren att utföra en rektoskopi för att ta ett vävnadsprov (biopsi).

När biopsin har bekräftat diagnosen analcancer måste cancerns stadium (stadieindelning) bestämmas. En fullständig koloskopi kan utesluta sekundära tumörer, polyper eller inflammationer. En ultraljudsundersökning av buken kan också utesluta eller bekräfta bildandet av metastaser i levern och ger information om huruvida det finns en urinblockering i njurarna. Förutom dessa två undersökningsprocedurer tas en lungröntgen för att bedöma lungornas och hjärtats tillstånd. De enskilda stadier av cancer som kan visas efter dessa undersökningar differentieras enligt följande:

T1: Det finns en primärtumör med en utbredning på högst 2 cm.
T2: Det finns en primärtumör som har en utbredning på 2 till maximalt 5 cm.
T3: Det finns en primärtumör med en utbredning på mer än 5 cm.
T4: Tumören har redan metastaserat till angränsande organ, t.ex. vagina, urinrör eller urinblåsa. Det finns ingen infiltration av sfinkter ani.
N0: Det finns inga regionala lymfkörtelmetastaser.
N1: Tumören har metastaserat till de perirektala lymfkörtlarna.
N2: Tumören har metastaserat till lymfkörtlarna i bäckenet och/eller unilateralt till lymfkörtlarna i ljumskarna.
N3: Tumören har metastaserat perirektalt och inguinalt (ljumsken) och/eller har till och med spridit sig bilateralt till lymfkörtlarna i bäckenet och/eller bilateralt till lymfkörtlarna i ljumsken.

Hur behandlas analkarcinom?

Anal marginal carcinoma avlägsnas kirurgiskt efter att det har uteslutits att tumören redan har spridit sig till angränsande strukturer. Om den anala cancern däremot redan har metastaserats utförs en kombinerad radiokemoterapi. Radiokemoterapi har fördelen att patienten i mer än 70 procent av alla fall inte behöver få en konstgjord anus placerad under operationen. Om det fortfarande finns rester av tumören efter radiokemoterapin måste ändtarmen avlägsnas helt och hållet och en konstgjord anus måste skapas.

Skivepitelcancer i analkanalen behandlas som standard med radiokemoterapi. Om tumören återbildas används vanligtvis radikala kirurgiska ingrepp (rektal ablation). Om analkarcinomet däremot redan har metastaserat till lymfkörtlarna eller bäckenområdet ingår även i detta fall radiokemoterapi i standardbehandlingen. Om tumören däremot inte längre går att behandla används så kallade palliativa åtgärder, till exempel för att lindra patientens smärta.

Vad är prognosen för analcancer?

I regel är chanserna att bota en tumör i analkanten bättre än för ett typiskt analkarcinom. Om ett analmarginalkarcinom kan avlägsnas helt genom kirurgi är patienten helt botad i över 90 procent av alla fall. Generellt ligger 5-årsöverlevnaden för analkarcinom på mellan 70 och 90 procent.