Cancer i sköldkörteln

Sköldkörtelcancer (thyroid carcinoma) är en ganska sällsynt cancerform som drabbar ungefär fyra av 100 000 personer i Tyskland varje år. Kvinnor drabbas tre gånger oftare än män. Sköldkörtelcancer märks dock först när tumören redan har bildat metastaser. Det är detta som gör sköldkörtelcancer så förrädisk. Läkarna skiljer mellan fyra typer av sköldkörtelcancer, varav tre har goda chanser att botas, medan den fjärde typen knappt går att behandla.

Hur sköldkörtelcancer utvecklas

Sköldkörtelcancer orsakas av degenererade celler i sköldkörteln. Detta sker till exempel på grund av en genetisk förändring som gör att en gång friska celler förvandlas till cancerceller och växer okontrollerat. I denna process förskjuts den friska vävnaden och i vissa fall uppfyller cancercellerna inte längre sin ursprungliga funktion, t.ex. produktionen av sköldkörtelhormoner.

De fyra typerna av sköldkörtelcancer

De fyra typerna av sköldkörtelcancer kännetecknas av de olika typerna av celler i sköldkörteln:

• papillär sköldkörtelcancer: är den vanligaste typen av sköldkörtelcancer, cirka 80 procent, och drabbar fler kvinnor än män. Papillär sköldkörtelcancer kännetecknas av sina vårtliknande utväxter, de så kallade papillerna. Papillär sköldkörtelcancer påverkar ofta lymfkörtlarna i halsen, eftersom det ofta leder till lymfogen metastasering, dvs. spridning av cancerceller genom lymfsystemet.
• follikulär sköldkörtelcancer: förekommer i cirka 10 procent av sköldkörtelcancerfallen, vilket gör den till den näst vanligaste formen av sköldkörtelcancer, som främst drabbar kvinnor. Follikulär sköldkörtelcancer kännetecknas av sina vesikulära strukturer (follikulära), som bildas i sköldkörteln. Cancercellerna i follikulär sköldkörtelcancer sprids ofta via blodet (hematogen metastasering), vilket är anledningen till att även hjärnan eller lungorna ofta drabbas.
• anaplastisk sköldkörtelcancer: förekommer i cirka 5 procent av alla fall och är den mest sällsynta typen av sköldkörtelcancer, som drabbar både män och kvinnor. På grund av sin snabba och aggressiva tillväxt är anaplastisk sköldkörtelcancer knappast botbar, vilket är anledningen till att den förväntade livslängden för de drabbade är mycket låg. Denna typ av sköldkörtelcancer visar dock symptom efter en kort tid, såsom en asymmetrisk svullnad i halsområdet, som kan åtföljas av rodnad i huden, sväljningssvårigheter och/eller heshet.
• medullärt sköldkörtelkarcinom (så kallat C-cellskarcinom): Precis som anaplastiskt sköldkörtelkarcinom förekommer det i cirka 5 procent av alla fall hos både män och kvinnor. Till skillnad från de andra tre typerna uppstår dock medullärt sköldkörtelkarcinom inte från de hormonproducerande sköldkörtelcellerna, utan från de så kallade C-cellerna, som producerar hormonet kalcitonin. Kalcitonin spelar en viktig roll i regleringen av fosfat- och kalciumbalansen. Vid medullärt sköldkörtelkarcinom sker en överproduktion av kalcitonin, vilket leder till att kalciumhalten i blodet sjunker. Detta kan leda till sensoriska störningar, men också till kramper i musklerna, t.ex. stickningar i händerna. Ett typiskt tecken på medullär sköldkörtelcancer är dock också svår diarré, som orsakas av de så kallade vasoaktiva ämnen som tumören producerar.

Förutom medullär sköldkörtelcancer härstammar de övriga tre typerna av sköldkörtelcancer från de så kallade tyreocyterna. Tyreocyterna är de hormonproducerande sköldkörtelcellerna. Papillär, men även follikulär sköldkörtelcancer är så kallade "differentierade" cancerformer. Detta innebär att cancercellerna liknar friska tyreocyter och fortsätter att producera sköldkörtelhormoner. Analplastisk sköldkörtelcancer är å andra sidan "odifferentierad". Det innebär att cancercellerna har förlorat all likhet med tyrocyter och inte heller längre producerar sköldkörtelhormoner.

En knöl i sköldkörteln=sköldkörtelcancer?

I motsats till de fyra typerna av sköldkörtelcancer som listas här kan en knöl i sköldkörteln särskiljas. I Tyskland kommer ungefär en av fyra personer att diagnostiseras med en knöl i sköldkörteln under sin livstid. I de flesta fall rör det sig dock inte om sköldkörtelcancer, utan snarare om en godartad tumör. Även om knölen i sköldkörteln också kan växa okontrollerat invaderar den inte omgivande vävnad och skiljer sig därför mycket från en elakartad tumör (sköldkörtelcancer).

Vilka är symtomen på sköldkörtelcancer?

I de flesta fall märks sköldkörtelcancer knappt i de tidiga stadierna av cancer eftersom den inte orsakar några symtom till en början. Sköldkörtelcancer brukar snarare upptäckas av en slump, till exempel under en ultraljudsundersökning. De första symtomen uppträder när sköldkörtelcancern redan har metastaserat och trycker på luftstrupen eller matstrupen. Detta kan åtföljas av följande symtom:

• ihållande heshet orsakad av skador på nerverna i struphuvudet
• Horners syndrom, där pupillen i ena ögat är sammandragen (mios), ögongloben är insjunken (enopthalmus) och det övre ögonlocket hänger (ptosis)
• Andningssvårigheter orsakade av tumörens storlek inuti luftstrupen
• Sväljsvårigheter på grund av att tumören trycker på matstrupen

Hur diagnostiseras sköldkörtelcancer?

Om sköldkörtelcancer misstänks kommer läkaren först att ta patientens sjukdomshistoria. Detta följs av en fysisk undersökning där sköldkörteln, halsregionen och lymfkörtlarna palperas noggrant för att upptäcka misstänkta förändringar. Vid ett blodprov bestäms sköldkörtelhormonerna T3, T4 samt hormonet TSH (sköldkörtelstimulerande hormon) och eventuellt kalcitoninnivån i blodet. Om dessa värden avviker från de normala värdena utförs vanligtvis en ultraljudsundersökning. Förhöjda kalcitoninnivåer indikerar vanligtvis medullär sköldkörtelcancer.

Hur behandlas sköldkörtelcancer?

Typen av behandling beror på typen av sköldkörtelcancer, men också på hur långt metastaser har fortskridit i kroppen. I princip är en operation möjlig där sköldkörteln antingen delvis eller helt avlägsnas (tyreoidektomi). Vid differentierad sköldkörtelcancer kan radiojodbehandling utföras. Strålning från utsidan, men även kemoterapi, är vanligtvis inte särskilt effektiv och används därför endast i undantagsfall.