Vad är Dercums sjukdom?
Dercums sjukdom är också känd som adipositas dolorosa och beskriver en mycket sällsynt kronisk form av fetma. Sjukdomen skiljer sig från normal fetma när det gäller fettvävnadens karaktär och smärtsamhet. Vid Dercums sjukdom bildas smärtsamma fettvävsavlagringar, så kallade lipom, i den subkutana bindväven. Om dessa kvarstår i minst tre månader kallas det vanligtvis Dercums sjukdom. Vid denna sjukdom är det främst ben och armar, men även bålområdet, bäckenregionen och skinkorna som drabbas.
Kvinnor mellan 25 och 40 år är mer benägna än genomsnittet att utveckla sjukdomen, och många patienter kommer redan från en överviktig familj. Alkoholism anses också ofta vara en orsak till Decrums sjukdom. Hittills är den medicinska kunskapen om de exakta orsakerna till sjukdomen och en lämplig behandlingsmetod fortfarande ofullständigt klarlagd. Det är därför behandlingen av Decrums sjukdom tenderar att vara smärtlindring.
Vilka är orsakerna till Dercums sjukdom?
Orsakerna till Dercums sjukdom är fortfarande okända. Läkare antar dock att sjukdomen utvecklas på grund av en genetisk disposition. Dessutom kan immunologiska processer samt en störning i syntesen av C18-fettsyror, sköldkörtelrubbningar och/eller dysreglering av nervsystemet också spela en roll i orsaken till sjukdomen. Än så länge finns det inga övertygande vetenskapliga studier som bevisar dessa teorier, eftersom det är en mycket sällsynt klinisk bild.
Vilka är de olika formerna av Dercums sjukdom?
Dercums sjukdom kan delas in i följande tre typer:
- Typ I: så kallad juxtaartikulär typ, som förknippas med smärtsamma fettkuddar på höfter eller knän.
- TypII: så kallad diffus, generaliserad typ, som är förknippad med bildandet av smärtsam fettvävnad i olika delar av kroppen.
- Typ III: så kallad nodulär typ, även kallad lipomatos, som är förknippad med bildandet av smärtsamma lipom med eller utan samtidig fetma (adipositas).
Hur kan Dercums sjukdom förebyggas?
Det finns inga lämpliga förebyggande åtgärder för att förhindra sjukdomen. Övervikt bör dock undvikas.
Vilka är symtomen på Dercums sjukdom?
Många patienter som lider av Dercums sjukdom är överviktiga. Sjukdomen kan dock även drabba normalviktiga personer. Typiska tecken på Dercums sjukdom är subkutana avlagringar av fettvävnad. Dessa visar sig främst på följande delar av kroppen:
- insidan av överarmen,
- lårets yttre och inre sida,
- armbågarna,
- knäna,
- buken,
- på skinkorna
De drabbade klagar över stickande eller brännande smärtor som uppstår även vid lätt tryck på fettdepåerna. Läkare kallar detta hyperalgesi. Med tiden kan denna smärta öka i intensitet och avsevärt minska patientens livskvalitet.
När bör en läkare konsulteras på grund av besvären?
Smärta i fettvävnaden kan indikera Dercums sjukdom och bör snabbt klargöras av en läkare. Medicinsk rådgivning behövs dock senast när den växande fettvävnaden leder till begränsningar i muskuloskeletala systemet eller andra klagomål. Ofta kan patienter också utveckla psykologiska klagomål på grund av deras tillstånd, vilket bör åtföljas av en terapeut. Helst ska terapeuten stå i nära kontakt med den behandlande läkaren.
Hur diagnostiseras Dercums sjukdom?
Dercums sjukdom diagnostiseras vanligtvis med hjälp av en fin vävnadsundersökning av fettvävnaden. I vissa fall kan även en magnetresonanstomografi (MRT) utföras, som kan ge diagnostisk information om sjukdomen. Diagnosen ställs av allmänläkaren eller en specialist.
Hur behandlas Dercums sjukdom?
Behandlingen av Dercums sjukdom är fortfarande mycket otillfredsställande och är oftast rent symptomatisk, dvs. bekämpar symptomen. Till exempel ordineras det smärtlindrande läkemedlet analgetikum. En infusion med bedövningsmedlet lidokain är också möjlig. Detta leder vanligtvis till att patienten förblir smärtfri i dagar eller veckor, i vissa fall till och med i månader. Eftersom denna behandling har vissa biverkningar kan den dock inte användas permanent. Alternativt kan lidokainplåster eller krämer i försvagad form också leda till en minskning av smärtan.
Istället för medicinering kan patienten också använda sig av fettsugning eller kirurgiskt avlägsnande av fettvävnaden (excision). Båda dessa ingrepp medför dock en hög risk för återfall (hög återfallsfrekvens). Dercums sjukdom behandlas av en specialist som är specialiserad på sjukdomar i fettvävnaden. De enskilda symtomen på sjukdomen kan behandlas av olika specialister, t.ex. gastroenterologer eller dermatologer. För en hälsosammare livsstil och kostförändringar för att minska vikten bör en nutritionist konsulteras.
Eftersom Dercums sjukdom är ett kroniskt tillstånd behöver patienten livslång behandling. I många fall krävs också psykologisk behandling, eftersom patienterna inte bara lider av ibland extrem smärta, utan också vet att deras sjukdom inte kan botas.
Vilka är riskerna med Decrums sjukdom?
På grund av en extrem ansamling av fettvävnad kan Decrums sjukdom leda till begränsningar i rörligheten, men också till ledproblem. Många patienter lider också av sömnstörningar, försämrat minne eller koncentration, depression eller ångest. I sällsynta fall kan det också leda till snabbare hjärtslag med andnöd, utveckling av diabetes och muskelsvaghet eller smärta.