E-smog - en introduktion

Vad menas med elektrosmog?

Denna fråga kan inte besvaras entydigt. Klart är dock att e-smog ständigt förföljer oss och att vi inte kan undkomma den. Den allmänt kända termen "smog" syftar vanligtvis på en extrem förorening av luften. Det kommer från engelskan och är en kombination av orden "smoke" och "fog". Naturligtvis kan man se och ibland känna lukten av ett dimskikt med blotta ögat i industriområden, tätorter eller stora städer. Situationen är annorlunda med e-smog, som följer oss runt helt osynligt. Begreppet "elektrosmog" syftar på lågfrekventa elektriska, magnetiska och även högfrekventa elektromagnetiska fält. Fysiskt sett är det här två par skor som kan ha olika effekter på kroppen. I detta avseende måste de undersökas separat. Forskarna är ännu inte överens om i vilken utsträckning och om e-smog överhuvudtaget kan orsaka sjukdomar. I allmänhet utgår man från att apparater med låg fältstyrka, t.ex. TV:n eller andra hushållsapparater, inte utgör någon hälsorisk.

Lågfrekventa och magnetiska fält finns där

Lågfrekvent växelström används för att driva klockradioapparater, tvättmaskiner, mikrovågsugnar eller elektriska ugnar. Inom tekniken talar man om lågfrekvent när antalet svängningar per sekund, den så kallade frekvensen, inte överstiger 100 kilohertz. Om en apparat är ansluten till elnätet är den permanent omgiven av elektriska fält, precis som försörjningsledningarna. Det spelar ingen roll om apparaten är påslagen eller avstängd. Dessa fält bildas även på utsidan, t.ex. vid fördelningsboxar eller matarledningar. En solid husvägg skärmar effektivt av styrkan hos dessa fält med upp till 90%. När elen verkligen flödar uppstår ytterligare magnetfält. Den motsvarande strömförbrukningen är ansvarig för fältens intensitet. De elektriska fälten beror på respektive källa och minskar med ökande avstånd.

Så här genereras lågfrekventa fält

När el distribueras eller förbrukas genereras lågfrekventa fält. Ett typiskt exempel på detta är högspänningsledningar. Med ökande avstånd till strömkällan minskar fältstyrkan, så att man från ca 50 meter endast kan mäta värden i mikroområdet. Även transformatorstationer måste ses mot denna bakgrund. Fältstyrkan i närheten av hushållsapparater beror på apparaternas konstruktion och effekt. Till exempel genererar ett elektriskt värmesystem en relativt hög fältstyrka på grund av dess ganska höga effekt. Elmotorer och transformatorer genererar också ganska starka lågfrekventa fält. Vissa experter ser detta som orsaken till bland annat muskelkramper eller hjärtflimmer. Enligt nuvarande kunskap finns det inget påvisbart samband mellan sjukdomsmönster som cancer eller Alzheimers och lågfrekventa elektriska och magnetiska fält.

Hur är det med högfrekventa fält?

Man talar om högfrekventa elektromagnetiska fält när deras svängningsområde ligger mellan 100 kilohertz och 300 gigahertz. Dessa elektriska och magnetiska fält finns alltid parallellt och de främsta källorna är radiosändare som radio- och TV-sändare, mobiltelefonmaster och mobiltelefoner. De förekommer också i mikrovågsugnar, basstationer för trådlösa telefoner enligt DECT-standarden (Digital Enhanced Cordless Telecommunication) eller WLAN-stationer (Wireless Local Area Network) för att surfa på Internet utan kablar. Rundradiosändningar och mobilradio utnyttjar det faktum att högfrekventa fält lossnar från källan, t.ex. en sändarantenn, och sprids i vågor. Att avskärma dessa fält är relativt svårt eftersom tunna väggar, vanliga fönster och takpannor inte kan stoppa dem. Endast solida konstruktioner av armerad betong eller lerväggar reflekterar denna elektromagnetiska strålning. De elektromagnetiska fälten med sin höga frekvens ger alltid upphov till diskussioner. Det är fortfarande ganska oklart om och i vilken utsträckning hälsoskador kan orsakas av dem.

Effekterna av högfrekvent strålning

Naturligtvis finns det elektromagnetiska fält (EMF) i naturen, vilka är elementära förutsättningar för livets utveckling och organisation och därmed hör till våra naturliga livsbetingelser. Även den mänskliga organismen, med dess nerv- och muskelceller, fungerar i stort sett genom biokemisk generering av elektriska fält. Naturligt förekommande eller biologiskt genererade fält är långt ifrån lika starka som de miljontals tekniska radiosignalerna. Man kan också säga att människan ingriper mycket kraftfullt i dessa naturliga regleringar. Man måste alltid komma ihåg att även signaler med låg intensitet orsakar strömmar i vävnaden. Det är dock ofarligt för hälsan eftersom det inte kan skada vävnaden genom att öka temperaturen.

Diskussionspunkt mobiltelefoni

Mobiltelefonantenner kritiseras ofta på grund av sina högfrekventa fält. Det är förståeligt att många människor inte vill ha dessa master i sitt grannskap. I allmänhet är rädslan för elektromagnetisk strålning det främsta skälet, även om det inte finns några vetenskapliga bevis för någon hälsopåverkan. Ändå är det ganska många som ser det som en ny dimension i miljöförstöringen. Många experter anser att den elektromagnetiska strålningen i närheten av mobiltelefonantenner ligger under gränsvärdet. Denna uppfattning delas inte av alla experter. De följer inte tumregeln: "Ju längre bort från källan, desto lägre strålning". Det faktum att det oftast bara är huvudstrålen som mäts, och inte de delade strålarna, bidrar till denna uppfattning.

Hur är det med strålning vid telefonsamtal och surfning?

När man använder mobiltelefoner får man stå ut med kortvarig men relativt hög strålning. Överraskande nog ökar strålningen ju sämre mottagningskvaliteten är. En viss mängd strålning kommer in i huvudet under ett telefonsamtal, vilket är anledningen till att ett juridiskt bindande gränsvärde har fastställts för mobiltelefoner. Den avgörande faktorn är den så kallade "Specific Absorption Rate" (SAR), ett mått på hur mycket strålning som tränger in i kroppen i förhållande till ett kilogram kroppsvikt. För länderna i EU (Europeiska unionen) har detta begränsats till två watt per kilogram. Vetenskapen har ännu inte kunnat fastställa en ökad hälsorisk från mobiltelefoner. Det är dock bevisat att kroppen värms upp när gränsvärdet överskrids. I den hittills mest omfattande studien i detta ämne, den så kallade Interphone Study, observerades 6 300 personer under flera år. Syftet var att ta reda på om personer som regelbundet använder mobiltelefoner är mer benägna att drabbas av hjärntumörer, cancer i öronspottkörteln och hörselnerven. Studien kunde inte bevisa en ökad cancerfrekvens. Kritiska röster i detta sammanhang hänvisar till resultaten av de långsiktiga effekterna, om vilka ingenting kan sägas för närvarande. Högfrekventa fält bildas också i närheten av DECT-telefoner, mer kända som sladdlösa telefoner. De finns i många hushåll och på många kontor. Oavsett om man talar i telefon eller inte avger basstationen så kallad pulsad strålning, vars dos ökar med antalet telefoner som är anslutna till den. Inte att förglömma är trådlösa radionätverk, som också genererar högfrekventa fält. En klassisk tillämpning av sådana WLAN-stationer är till exempel en dator som är ansluten till Internet. Dessa stationer är ständigt i luften, liksom en Bluetooth-applikation som kan anslutas trådlöst till IT-enheter (informationsteknik).

Elöverkänsliga personer

Vissa människor, uppskattningsvis fem till sex procent, beskriver sig själva som elöverkänsliga. Det innebär bättre sömn eller mindre huvudvärk när det inte finns några elektriska apparater i närheten. Detta kan vara en subjektiv uppfattning, eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis för detta. Många människor rapporterar dock tydliga förbättringar av sina känslor när elektriska och magnetiska fält i deras omedelbara omgivning har reducerats. Det har dock visat sig att vissa elektriska apparater eller instrument, t.ex. en pacemaker, kan få försämrad funktion på grund av elektromagnetiska fält.

Allmänna gränsvärden

Europeiska unionen (EU) har antagit de gränsvärden som utfärdats av Internationella strålskyddskommissionen (ICNIRP) och som anses godtagbara. Det antas att den värme som avges av högfrekvent elektromagnetisk strålning kan vara skadlig för kroppens hälsa. I samband med detta övervägande tittar man på effektintensiteten i ett visst tidsintervall, utan att ta hänsyn till effekttopparna. Vissa forskare ser inte bara värmeutvecklingen som en möjlig hälsorisk, utan klassificerar också en kortvarig effekttopp som farlig. I detta avseende är de också mycket kritiska till de gränsvärden som har fastställts. Denna tankemodell kan dock inte verifieras, varför ett förhållningssätt hos många byggnadsbiologer är mycket intressant. De hävdar att även minimala avvikelser från naturliga förhållanden kan ha en negativ effekt på organismen. I grund och botten skulle de enligt detta synsätt vilja se en flerfaldig minskning av de befintliga gränsvärdena.

Dessa faror är nu faktiskt hotfulla

Många studier visar på korrelationer mellan sjukdomar hos människor, djur och växter på grund av de elektromagnetiska fält som påverkar dem. Det befintliga rättsliga skyddet gäller dock endast för termiska effekter som orsakas av högfrekvent strålning. Enligt experterna tar detta dock inte hänsyn till alla andra hälsorelevanta effekter. Det schweiziska förbundsrådet konstaterade i sin rapport att det inte bara är uppvärmningen av kroppsvävnad som kan ha en negativ effekt på hälsan. På grundval av sina observationer drar de snarare slutsatsen att det också finns andra biologiska, vetenskapligt bevisade, skadliga effekter. Det schweiziska nationella forskningsprogrammet upptäckte dessutom en vetenskapligt tillräckligt bevisad påverkan på hjärnvågorna. Dessutom noterade programmet även andra effekter. Bland annat talas det om en påverkan på blodflödet i hjärnan, en påverkan på spermiekvaliteten, en destabilisering av genetisk information och effekter på genernas uttryck. Men det är inte allt: det finns indikationer på programmerad celldöd och oxidativ cellstress. WHO ser ytterligare ett resultat i det möjliga sambandet mellan tumörutveckling och användning av EMF, t.ex. mobiltelefoner. Ett djurförsök har visat att en tumör har en förstärkande effekt. Elektromagnetiska fält (EMF) påverkar också t.ex. orienteringssinnet hos djur som bin, brevduvor eller fladdermöss. Celldysfunktion och tillväxtförändringar har till och med observerats i träd.