Vad är ett fibrom?

Ett fibrom är en nybildning av bindväv där olika typer av tillväxt uppstår på grund av vissa bindvävsceller (så kallade fibrocyter). Fibrom är små godartade tumörer.

Vilka former av fibrom finns det?

Fibromer delas in i följande former:

• Mjukt fibrom (fibroma molle eller fibroma pendulans):
• detta är små, hudfärgade tumörer som kan förekomma hos både kvinnor och män, men som drabbar överviktiga personer mer än genomsnittet. Mjuka fibrom uppträder ofta för första gången under puberteten som några millimeter stora utbuktningar i huden. På grund av sitt utseende kallas mjuka fibrom i dagligt tal även för stjälkvårtor, eftersom de hänger som en liten påse från en smal bas. Mjuka fibrom bildas vanligtvis på halsen, armhålorna och ljumskarna. De kan förekomma enstaka eller i flera exemplar.
• Hårda fibrom (histiocytom eller dermatofibrom):
• förekommer särskilt ofta på benen, men även på armarna eller i bålområdet. Majoriteten av alla vuxna har minst ett hårt fibrom, som visar sig som en mörkare till ljusbrun knöl på huden som är några millimeter stor. Unga kvinnor är mer benägna än genomsnittet att utveckla ett hårt fibrom på benen.
• Irritationsfibrom:
• detta är ett fibrom i munslemhinnan, som uppstår särskilt när det finns återkommande irriterade områden i munnen. Detta inkluderar främst kindområdet, men även tandköttet eller hudområdet vid sidan av tungan. Ett irritationsfibrom är en liten, slät och begränsad knöl som har samma färg som den omgivande vävnaden eller är något ljusare.

Benfibrom, som är ganska sällsynta men bildar tumörer, kan delas in i följande undertyper:

• Ossifierande fibrom: detta är en sällsynt, godartad tumör i ansiktsskallen. Den förekommer vanligtvis i underkäksbenet.
• Icke-ossifierande fibrom (kortikal defekt): är en patologisk förändring i benets bindväv, som i vissa fall utvecklas hos barn.
• Kondromyxoidfibrom: förekommer vanligtvis i långa rörben och drabbar främst ungdomar.
• Desmoplastiskt fibrom: beskriver en aggressivt växande bentumör som främst drabbar unga människor.
• Angiofibrom: ligger i nasofarynx, har många kärl som löper genom det och förekommer nästan uteslutande hos manliga ungdomar.

Vilka är orsakerna till fibrom?

I de flesta fall är orsakerna till fibrom fortfarande okända. Mjuka fibrom, som tillhör gruppen harmartom, kan utvecklas på grund av en defekt i den embryonala germinalvävnaden, från vilken olika vävnadsformer (så kallade differentieringar) kan utvecklas över tiden.

Dessutom har enskilda sjukdomar rykte om sig att bidra till bildandet av hamartom. Till dessa hör till exempel Cowdens syndrom, men även neurofibromatos typ 1 (Recklinghausens sjukdom). Ärftliga faktorer spelar därför en central roll i utvecklingen av ett fibrom.

Hårda fibrom, å andra sidan, drabbar patienter med systemisk lupus erythematosus samt immunbrist AIDS och/eller ett immunsystem som är undertryckt av medicinering, till exempel efter en transplantation, oftare än genomsnittet. Läkare antar att hårda fibrom kan bildas som ett resultat av små inflammationer i bindväven, såsom efter insektsbett, växttorn eller inflammation i en hårfollikel (folikulit).

Vilka är symtomen på ett fibrom?

Ett fibrom är synligt på utsidan av huden, men orsakar vanligtvis inte smärta om det inte skadas. Som ett mjukt fibrom kan det få en pedunkulär form eller bilda små rynkor på ytan om det är en stor tillväxt. I regel är majoriteten av alla fibrom hudfärgade. Om man försöker vända på dem får de en röd till svart färg på grund av att blodkärlen skadas. Hårda fibrom, å andra sidan, tenderar att ha en något mörkare till gråbrun färgnyans och är antingen något upphöjda eller insjunkna i förhållande till hudytan. Hårda fibrom kännetecknas av sitt typiska Fitzpatrick-tecken: Om man klämmer på området runt det hårda fibromet med tummen och pekfingret sjunker det in i huden.

Hur diagnostiseras ett fibrom?

Fibrom diagnostiseras av en hudläkare. Om det är ett typiskt fibrom kan det ses vid första anblicken. För en mer detaljerad undersökning kan hudläkaren dock använda ett särskilt förstoringsinstrument (ett s.k. dermatoskop) för att bättre bedöma dimension, form och storlek, men även struktur och kanter. Om det finns misstanke om att det är en elakartad tillväxt, ett så kallat malignt melanom, kommer hudläkaren att ta ett vävnadsprov som kan undersökas histologiskt.

Hur behandlas ett fibrom?

Ur medicinsk synvinkel behöver ett fibrom inte behandlas eftersom både mjuka och hårda fibrom i allmänhet är ofarliga. Fibrom medför ingen risk för degeneration och kan inte heller utvecklas till hudcancer. De slutar vanligtvis att växa när de når en viss storlek och förblir oförändrade.

Vissa patienter önskar dock att få ett fibrom borttaget av estetiska skäl. Detta gäller särskilt om fibromet sitter i ansiktet, på halsen eller i intimområdet. Större fibrom utgör också en viss risk för skador, eftersom de lätt kan fastna i kläder eller smycken, och tas därför ofta bort. Ingreppet är vanligtvis okomplicerat. Beroende på fibromets storlek kan hudläkaren utföra borttagningen under lokalbedövning. Beroende på utväxternas storlek och form kan det vara nödvändigt att sy området efteråt.