Vad är en godartad hjärntumör?
En godartad hjärntumör är en sjukdom i det centrala nervsystemet. Orsakerna till denna sjukdom är fortfarande oklara, men den är ganska sällsynt jämfört med andra cancerformer, utom hos barn - där en hjärntumör är den näst vanligaste typen av tumör. En godartad hjärntumör kan drabba människor i alla åldrar, även om allvarliga fall kan uppstå särskilt under barndomen eller hos äldre personer. Förutom kirurgi kan godartade hjärntumörer också behandlas med strålterapi eller kemoterapi.
Vilken form tillhör en godartad hjärntumör?
En godartad hjärntumör hör till de så kallade primära hjärntumörerna, som utvecklas direkt från hjärnhinnorna eller cellerna i hjärnsubstansen. Läkarna kallar också denna form av hjärntumör för hjärnans egen tumör. När det gäller en primär hjärntumör skiljer man också på om tumören har sitt ursprung i det centrala nervsystemet, dvs. hjärnan och ryggmärgen, eller i det perifera nervsystemet. Det senare är t.ex. fallet med en tumör som utgår från en kranialnerv.
WHO har vidare delat upp de enskilda tumörerna i en hjärntumör i respektive vävnadstyper:
- Ependymom: bildas av cellerna i hjärnans inre kammare.
- Gliom: härrör från stödjecellerna i det centrala nervsystemet, t.ex. ett astrocytom, ett oligodendrogliom eller ett glioblastom.
- Meningiom: utvecklas från hjärnhinnorna.
Denna indelning är avgörande för behandlingen, men också för prognosen för en hjärntumör.
Vad orsakar en hjärntumör?
Orsakerna till utvecklingen av primära hjärntumörer är fortfarande till stor del okända. Om ingen utlösande faktor för tumören kan hittas hos den drabbade personen talar läkarna om en sporadisk hjärntumör. En sporadisk hjärntumör måste särskiljas från hjärntumörer som har genetiska orsaker. Hjärntumörer kan utvecklas på grund av vissa ärftliga sjukdomar som neurofibromatos, tuberös skleros, von Hippel-Lindaus syndrom eller Li-Fraumenis syndrom. Dessa ärftliga sjukdomar är dock extremt sällsynta och endast ett fåtal hjärntumörer kan spåras tillbaka till dem.
Vilka är symtomen på en hjärntumör?
En hjärntumör visar sig ofta genom huvudvärk, illamående och/eller kräkningar. Men även känselstörningar och/eller kramper är inte ovanliga vid en hjärntumör. I de tidiga stadierna lider de drabbade ofta av ganska ospecifika symtom. När tumören växer intensifieras de befintliga symtomen och nya tillkommer, vilka kan variera beroende på var tumören sitter. Majoriteten av alla patienter klagar ofta på följande symtom:
- Synstörningar, t.ex. en svart fläck (synfältsbortfall) eller dubblering av bilder,
- Förlamning, domningar i enskilda lemmar, talstörningar,
- hormonella störningar,
- Försämring av minnet,
- psykologiska effekter, t.ex. depressiva tillstånd eller ångestkänslor,
- Personlighetsförändringar
Hur diagnostiseras en hjärntumör?
Vid misstanke om hjärntumör bör du kontakta en specialist i neurologi. Under en detaljerad anamnes kommer han först att fråga om dina symtom och din sjukdomshistoria. Därefter görs en neurologisk undersökning där muskelreflexer, muskelstyrka och koordination testas. Dessutom kontrolleras kranialnervernas funktion. Här testas om patienten kan rynka pannan. Det är också möjligt att belysa ögonen för att kontrollera pupillreflexen.
Utöver dessa tester används även andra bilddiagnostiska förfaranden som datortomografi (CT) och/eller magnetisk resonanstomografi (MRI). En elektroencefalografi (EEG) och/eller en nervvätskeundersökning är också möjlig. Om dessa undersökningar bekräftar misstanken om en hjärntumör kommer läkaren att ta ett vävnadsprov (biopsi).
Ett blodprov kan också ge information om huruvida det finns en hjärntumör. För detta ändamål letar man efter så kallade tumörmarkörer i blodvärdena. Det är ämnen som tumörcellerna frisätter. Ett blodprov kan också upptäcka genetiska förändringar, så kallade genetiska abnormiteter.
Hur behandlas en hjärntumör?
Behandlingen av en hjärntumör skräddarsys efter det enskilda fallet. De vanligaste behandlingsmetoderna är kirurgi, strålning eller kemoterapi. Alla tre behandlingsmetoderna anpassas till respektive tumör och kan också kombineras med varandra om det behövs. Valet av metod beror framför allt på typen av vävnad, men även på cellförändringar, molekylärbiologiska egenskaper och tumörstadiet.
Vid en operation kan hjärntumören antingen avlägsnas helt eller minskas i storlek, till exempel för att lindra obehaget av kranietrycket. Men en operation kan också användas för att stoppa det utflöde av cerebrospinalvätska som orsakas av tumören. Strålning, å andra sidan, syftar till att specifikt förstöra hjärntumörcellerna. För vissa typer av hjärntumörer är strålbehandling det enda behandlingsalternativet. Kemoterapi är, liksom strålbehandling, utformad för att döda hjärntumörcellerna eller åtminstone hindra dem från att föröka sig. Kemoterapi kan också användas för att minska tumörens storlek före en operation. Läkarna kallar detta neoadjuvant kemoterapi. Adjuvant kemoterapi, å andra sidan, är när kemoterapi följer efter kirurgiskt avlägsnande av hjärntumören. Syftet är att döda de kvarvarande tumörcellerna.
Vad är prognosen för en godartad hjärntumör?
Prognosen beror på sjukdomsförloppet, typen av tumör, dess lokalisering och dess utvecklingsstadium vid tidpunkten för diagnosen. Svårighetsgraden för tumörer, som utvecklats av WHO, fungerar som en referenspunkt. En godartad hjärntumör tillhör det första utvecklingsstadiet. På grund av sin relativt långsamma tillväxt har den godartade hjärntumören mycket goda utsikter att läka.