Japaner är kända för att vara bland de nationer som har den högsta förväntade livslängden på 83,6 år. Anledningen till deras långa livslängd har länge varit föremål för vetenskapligt intresse. Den har vagt tillskrivits japanernas kostmönster.

Men 2007 års forskning om molekylärt väte förändrade världens syn inte bara på väteterapi för sjukdomar, utan också på möjligheten att öka den förväntade livslängden med hjälp av väte. Sedan dess har det gjorts hundratals undersökningar av olika terapeutiska effekter av vätgas. Vätgas användes dock långt innan dessa effekter upptäcktes. Redan under antiken badade japanerna i naturliga bassänger med hög halt av molekylärt väte. Det elektrolyserade reducerade vattnet (ERW), där vattnet joniseras med hjälp av en elektrolysör, blev populärt i början av 1900-talet. Detta vatten hade olika namn som "Shin'nooru-lösning" eller "Synnohl-vätska". Det elektrolyserade, reducerade vattnet var känt för att ha läkande egenskaper. Först på senare tid har forskarna förstått att den aktiva substansen i ERW är molekylärt väte.

Det är nu också känt att helande vatten som Lourdesvatten eller Hunza-vatten innehåller en ökad mängd väte.

Om man söker på marknaden finns det många företag som erbjuder ERW som ett sätt att förebygga många sjukdomar. Men människor är skeptiska till dessa produkter på grund av felaktiga marknadsföringsstrategier. Trots att det japanska ministeriet för hälsa, arbete och välfärd godkände användningen av ERW redan 1965, kom dessa produkter in på den amerikanska marknaden först nyligen. Det sätt på vilket de marknadsförs har ofta ingen verklig vetenskaplig grund. Det behövs en bra vetenskaplig grund för att bevisa de enorma fördelarna med vätgas utan att dölja dem genom falska marknadsföringsstrategier. Under tiden har många studier visat vätgasens stora potential, främst i djurmodeller, men på senare tid också i allt högre grad i humanstudier, dvs. studier som genomförts med mänskliga patienter. Vi har en lista över studier som kan intressera dig.

Mycket forskning har gjorts för att hitta potentialen hos vätgasmolekylen. Några av dessa egenskaper är antioxidativa, antiinflammatoriska, cytoprotektiva, anti-apoptotiska och anti-allergiska. Så hur kan vätgas hjälpa människor att leva längre? Svaret på den frågan ligger i vätgasens listade egenskaper. Väte har visat sig minska åldrandeprocessen.

I en studie som genomfördes i Japan 2013 fann forskarna att hundraåringar (personer som är 100 år eller äldre) hade en hög koncentration av vätgas i andedräkten. Koncentrationen var betydligt högre jämfört med äldre personer med diabetes och friska unga vuxna. Det rörde sig främst om äldre personer som var smala och inte hade några andra sjukdomar. Man trodde att deras tarmmikrobiota producerade vätgasen från osmälta kolhydrater och andra matpartiklar. Detta kan påverkas av miljön och individens genetiska uppsättning.

Detta styrktes ytterligare genom att man mätte vätgasen i utandningsluften hos avkomman som bodde i samma hus som hundraåringarna. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan hundraåringarna och deras avkommor som bodde i samma hus. Forskarna drog slutsatsen att ökad produktion av vätgas i tarmen kan bidra till livslängden hos de japanska hundraåringarna och att detta är relaterat till deras kost och tarmmikrobiota.

Oxidativ stress genom produktion av reaktiva syreföreningar är förknippad med många sjukdomsprocesser. Även om reaktiva syreföreningar förekommer naturligt i våra kroppar på grund av energimetabolismen, kan de produceras i överskott av luftföroreningar, rökning, ansträngande motion, ultraviolett strålning samt fysisk och psykisk stress. Akut oxidativ stress förekommer bland annat vid inflammation, organtransplantation, blödning efter operation, ischemi-reperfusionsskada som uppstår vid hjärtinfarkt eller hjärninfarkt. Diabetes mellitus, ateroskleros, maligna sjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar, kroniska inflammatoriska processer samt åldrandeprocessen anses vara resultatet av kronisk oxidativ stress.

För att förebygga sjukdomar och förlänga livet är det viktigt att ha antioxidanter. Forskare har funnit att antioxidanter som människor dessutom kan ta, såsom vitaminer (t.ex. vitamin E och A), inte bara minskar de reaktiva oxidativa arterna, utan även påverkar de viktiga molekylerna i cellernas signalöverföring. Denna biverkning har ökat dödligheten och begränsat användningen av antioxidanter för att förlänga livet.

Det har dock visat sig att väte endast minskar effekterna av skadliga fria syreradikaler som hydroxyl och inte påverkar fysiologiska fria radikaler som väteperoxid. Detta gör vätgas till den idealiska antioxidanten som kan användas för att förebygga alla dessa sjukdomsprocesser.

En effekt som uppstår under åldrandet är neuronal degeneration. Även om livslängden förlängs kan livskvaliteten påverkas om hjärnan inte fungerar som vi vill att den ska göra.

Väte är känt för att ha en skyddande effekt mot sjukdomar som Parkinsons sjukdom. Mitokondriell dysfunktion och associerad oxidativ stress är de främsta orsakerna till förlusten av dopaminerga neuroner i hjärnans substantia nigra hos patienter med Parkinsons sjukdom. Att dricka vätgasrikt vatten har visat sig stoppa utvecklingen av Parkinsons sjukdom i flera modeller med råttor.

Nyligen genomfördes en klinisk pilotstudie där man undersökte effekterna av vätevatten på utvecklingen av Parkinsons sjukdom hos japanska patienter. Vi nämnde denna randomiserade, placebokontrollerade, dubbelblinda studie i artikeln om vätgasens cytoprotektiva egenskaper. Med hjälp av specifika poäng visade det sig att sjukdomen förvärrades i gruppen utan vätevattenapplikation, medan poängen förbättrades i vätevattengruppen (med signifikans).

Väte skyddar också celler från apoptos eller celldöd genom att reglera gener. Denna effekt är viktig vid sjukdomar som Alzheimers sjukdom, där det förekommer degeneration och förlust av nervceller. Studier på djurmodeller har visat att vätgas kan skydda dessa celler och bevara den kognitiva funktionen.

Metabolt syndrom och, i synnerhet, diabetes mellitus typ 2 är sjukdomar som blir allt vanligare i modern tid. De omfattar störningar i kroppens metaboliska processer som leder till sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, den främsta dödsorsaken i världen. Att dricka vätgasrikt vatten kan sänka plasmanivåerna av glukos och triglycerider, och långvarig användning kan till och med leda till fettförlust och fetma. Det kan skydda levern från förändringar till en fettlever, vilket kan leda till cirros, även om ingen alkohol har konsumerats. Väte har också en positiv effekt på utvecklingen av ateroskleros (som beskrivits i tidigare artiklar), med tanke på att en stroke kan försvaga en person och göra dem sängliggande, vilket avsevärt kan minska deras livskvalitet.

Molekylärt väte kan också dämpa kroniska inflammatoriska sjukdomar. Dessa förekommer hos äldre människor och leder till funktionsnedsättning och kronisk smärta. Den ständiga smärtan kan göra en person deprimerad och påverka hälsan. Artros och reumatoid artrit är några av de sjukdomar där de försvagande symptomen kan minskas genom tillförsel av vätgas.

När vi åldras bryts kroppen gradvis ner och huden är det första som visar att en person är gammal genom att bli rynkig och tunn. Antioxidanter tillförs redan huden i lotioner, krämer och andra medel.

Vätehaltigt vatten har visat sig minska rynkor som redan bildats hos människor genom att förhindra celldöd och skador på DNA. I en nyligen genomförd studie badade japanska försökspersoner dagligen i vätgasrikt vatten (0,2 - 0,4 ppm H2) under 3 månader. Resultatet var att kollagensyntesen av typ 1 ökade 2-faldigt efter 3-5 dagar på grund av ökad fibroblastaktivitet i de väteberikade vattenproverna jämfört med kontrollerna. Rynkorna på halsen förbättrades avsevärt i slutet av de 90 dagar långa badperioderna. Väte kan alltså vara en framtida hudvårdsprodukt. (Faktum är att den redan har tagits fram av amerikanska hudläkare).

Allt detta tyder på att vätgas på sätt och vis kan vrida tillbaka klockan och ge oss ett långt och hälsosamt liv genom att ta hand om fria radikaler, reglera genuttrycket och modifiera signalöverföringsprocesserna i våra celler. Även om vätgas en gång ansågs vara en inert gas utan funktion, har det visat sig att den kan vara det livselixir som vi alla har väntat på.

Referenser
Ohsawa, I., et al, Hydrogen acts as a therapeutic antioxidant by selectively reducing cytotoxic oxygen radicals. Nat Med, 2007. 13(6): s. 688-694
Nouril, P. (2017). Är vätgas den nya heliga graalen för anti-aging? The Telegraph. Hämtad den 12 oktober 2017 från http://www.telegraph.co.uk/beauty/face/hydrogen-new-holy-grail-anti-ageing/
(2017). Molecularhydrogenfoundation.org. Hämtad 12 oktober 2017 från http://www.molecularhydrogenfoundation.org/core-information/alkaline-ionized-water-history-and-medical-approval/.
Kato, S., Saitoh, Y., Iwai, K., & Miwa, N. (2012). Vätgasrikt elektrolyserat varmt vatten motverkar rynkor mot UVA-strålning tillsammans med kollagenproduktion av typ I och minskning av oxidativ stress i fibroblaster och förebyggande av cellskada i keratinocyter. Journal Of Photochemistry And Photobiology B: Biology, 106, 24-33. http://dx.doi.org/10.1016/j.jphotobiol.2011.09.006
Aoki, Y. (2013). Förhöjda koncentrationer av vätgas i andningsluften hos japanska hundraåringar. Anti Aging Medicine, 10 (5), 101-105.
Kamimura, M., &Ichimiya, S. (2016). Molekylärt väte stimulerar genuttryck av transkriptionell koaktivator PGC-1α för att förbättra fettsyrametabolismen. NPJ Aging Mech Dis.
Kamimura, M., Nishimaki, K., Ohsawa, I., &Ohta, S. (2011). Molekylärt väte förbättrar fetma och diabetes genom att inducera FGF21 i levern och stimulera energimetabolism i db/db-möss. Obesity (Silver Spring), 1396-403
Shinbo, T., et al, Breathing nitric oxide plus hydrogen gas reduces ischemia-reperfusion injury and nitrotyrosine production in murine heart. Am J Physiol Heart CircPhysiol, 2013. 305(4): p. H542-50.
Fu, Y., et al, Molecular hydrogen is protective against 6-hydroxydopamine-induced nigrostriatal degeneration in a rat model of Parkinson's disease. Neuroscience Letters, 2009. 453: s. 81-85.chondrial funktion hos råttor. J Surg Res, 2014.
Fujita, K., et al, Hydrogen in drinking water reduces dopaminergic neuronal loss in the 1-methyl-4-phenyl- 1,2,3,6-tetrahydropyridine mouse model of Parkinson's disease. PLoS One, 2009. 4(9): s. e7247.
Chiasson, J.L., et al, Acarbose treatment and the risk of cardiovascular disease and hypertension in patients with impaired glucose tolerance: the STOP-NIDDM trial. JAMA, 2003. 290(4): s. 486-94.
Hashimoto, M., et al, Effects of hydrogen-rich water on abnormalities in aSHR.Cg-Leprcp/NDmcr rat - a metabolic syndrome rat model (Effekter av väterikt vatten på avvikelser hos aSHR.Cg-Leprcp/NDmcr-råtta - en råttmodell för metaboliskt syndrom). Medical Gas Research, 2011. 1(1): s. 26.
Yoritaka, A., Takanashi, M., Hirayama, M., Nakahara, T., Ohta, S. och Hattori, N. (2013) Pilot Study of H2 Therapy in Parkinson's Disease: A Randomized Double-Blind Placebo-Controlled Trial. Movement Disorders, 28, 836-839.