von: Eder Herbert 20 april 2023

Vad är borrelia?

Borrelia, även kallat borrelios, beskriver en klinisk bild som överförs av fästingar. Infektion från person till person kan dock uteslutas. Sjukdomen kan anta olika former och yttra sig i varierande grad. Borrelia drabbar främst huden, men kan även påverka nervsystemet, lederna och hjärtat. Sjukdomen orsakas av bakterier. Dessa är de så kallade Borrelia burgdorferi-bakterierna. Borrelia är särskilt vanligt i Tyskland mellan juni och augusti på grund av den höga förekomsten av fästingar. Hittills finns det inget vaccin mot Lyme-sjukdomen.

Sjukdomen Lyme borrelios har för övrigt fått sitt namn efter den plats där den upptäcktes 1976. I Lyme, Connecticut/USA, utvecklade ett påfallande stort antal patienter ledinflammationer efter fästingbett. Även om hudmanifestationer i samband med Lyme-borrelios var kända i Europa redan vid förra sekelskiftet, beskrevs och undersöktes patogenen i detalj för första gången först 1981.

Vilka typer av Lyme borrelios skiljer sig?

Lyme borrelios utlöses av olika arter av bakterien av släktet Borrelia. Dessa tillhör den så kallade bakterien Borrelia burgdorferi sensu lato (Bbsl-komplexet). Det finns mer än 20 beskrivna arter, av vilka åtminstone följande sex anses vara patogener för människor:

Borrelia afzelii,
Borellia bavariensis,
Borellia burgdorferi sensu stricto,
Borellia garinii,
Borellia mayonii,
Borellia spielmanii.

Patogeniciteten hos arterna Borrelia bissettiae, B. lusitaniae och B. valaisiana är för närvarande fortfarande föremål för forskning. Alla de ovan nämnda humanpatogena arterna kan orsaka så kallat vandringsutslag (erythema migrans). Patogenerna Borellia bavariens och Borellia garinii kan ge neurologiska manifestationer, medan B. burgdorferi sensu stricto förknippas med utvecklingen av så kallad Lyme-artrit. Borellia afzelli kan å andra sidan bidra till utvecklingen av acrodermatitis chronica atrophicans.

I vilka regioner förekommer de humanpatogena Lyme-arterna?

Alla de humanpatogena arter som nämns ovan, med undantag för Borellia mayonii, förekommer i Europa. I USA har dock endast Borellia burgdorferi sensu stricto och Borellia mayonii påvisats. I Asien har alla humanpatogena arter utom Borellia burgdorferi sensu stricto och Borellia mayonii påvisats. Lyme borrelios förekommer således över hela världen i de tempererade klimatzonerna. I tropikerna och subtropikerna är dock även andra Borrelia-sjukdomar som lus- eller fästingburen återfallsfeber vanliga. I sällsynta fall förs detta till Tyskland av resenärer.

Hur vanligt är borrelia i Tyskland?

Det exakta antalet fall av borrelia i Tyskland är okänt. Rapporteringsincidensen i de federala delstaterna med obligatorisk rapportering av sjukdomen varierar mellan 26 fall/100 000 invånare (2015) och 41 fall/100 000 invånare (2013). Oavsett det exakta antalet fall är forskarna dock överens om att borrelia är en utbredd sjukdom som bör tas på allvar. Den största svårigheten är att sjukdomen kan uppträda flera år efter fästingbettet.

Hur överförs borrelia?

Patogenerna för Lyme borrelios, de så kallade Borrelia-bakterierna, överförs till människor genom fästingbett. I Centraleuropa sker detta främst genom fästingen (Ixodes ricinus). I Tyskland är ungefär en tredjedel av alla fästingar bärare av Borrelia. Det är dock inte säkert att varje fästingbett leder till en infektion. Om fästingen till exempel avlägsnas tidigt är risken för infektion betydligt lägre. Om fästingen däremot sitter kvar i mer än tolv timmar ökar risken för infektion avsevärt. Studier har visat att i Tyskland leder endast cirka ett av 100 fästingbett till borrelia. För övrigt kan en person som är infekterad med borrelia inte överföra sjukdomen till andra människor.

Hur exakt överförs borrelia?

Hos sköldtickan (Ixodes ricinus) finns borreliabakterierna i tarmen. Efter sugning vandrar borreliabakterierna in i spottkörtlarna och överförs därifrån tillsammans med fästingens saliv till den bitna personen. Överföring av borrelia är dock endast möjlig efter en längre tidsperiod. Detta innebär att fästingen måste ha sugit i minst flera timmar för att sjukdomsöverföring ska ske.

Vilken reservoar är känd för Lyme-borrelios?

Möss, men även fåglar, anses vara den viktigaste patogenreservoaren för Lyme borrelios. Igelkottar, rävar, kaniner och även reptiler betraktas dock också som värddjur och patogenreservoarer för bakterien Borrelia burgdorferi.

När visar sig borrelia efter ett fästingbett?

De flesta sjukdomar är asymtomatiska. Lyme-borrelios kan dock upptäckas några dagar till veckor efter fästingbettet genom den så kallade vandrande rodnaden. Mer sällan kan sena former av Lyme borrelios uppträda månader till år efter fästingbettet.

Vilka är symtomen på Lyme borrelios?

I de flesta fall går Lyme borrelios obemärkt förbi. Om patienten får symtom kan de visa sig på mycket olika sätt, börja vid olika tidpunkter eller förekomma i kombination. Detta gör det svårt att diagnostisera sjukdomen i ett tidigt skede. I 90 procent av alla fall märks dock borrelia genom den så kallade migrerande rodnaden (erythema migrans). Detta är en ringformad hudrodnad som är minst 5 cm stor och som vanligtvis har en blekare färgkontur i mitten än i kanterna. Hudrodnaden sträcker sig utåt under flera dagar och kan märkas för första gången cirka tre till 30 dagar efter fästingbettet, vanligtvis i närheten av bettstället. Men vandrande rodnad kan också utvecklas i andra delar av kroppen. Det gäller t.ex:

benen,
huvudet eller halsområdet.

När sjukdomen fortskrider kan även följande influensaliknande symtom uppträda:

Feber,
Svullnad i lymfkörtlarna,
Muskel- och/eller ledvärk.

Hos barn kan även nodulära och/eller blåröda hudsvullnader förekomma. Dessa uppträder främst på örat, bröstvårtorna eller i underlivet. Mycket sällan förekommer kronisk hudinflammation (acrodermatitis chronica atrophicans) hos vissa patienter. Huden förändras, särskilt på insidan av armar, ben, fingrar och/eller tår. Vid acrodermatitis chronica atrophicans blir huden papperstunn och får en blåaktig färg.

Hur yttrar sig neuroborrelios, Lyme-artrit och Lyme-kardit?

Borrelia kan påverka nervsystemet. Läkarna kallar detta neuroborrelios, men det förekommer bara hos cirka tre av 100 patienter. Neuroborrelios visar sig vanligtvis några veckor till månader efter fästingbettet. Det är ganska sällsynt att neuroborrelios utvecklas flera år senare. Sjukdomen åtföljs av följande symtom:

brännande nervsmärta, som ökar i intensitet särskilt på natten,
ensidig eller bilateral ansiktsförlamning,
inflammatorisk nervirritation, som kan leda till domningar, nedsatt syn och/eller hörsel,
mer sällan, förlamning av bålen, armarna och/eller benen.

Om neuroborrelios utvecklas hos barn yttrar den sig som en icke-purulent meningit, som är förknippad med svår huvudvärk eller plötslig ensidig ansiktsförlamning (i upp till 90 procent av alla fall). Vid ansiktsförlamning kan ögat på den drabbade sidan inte stängas och pannan kan inte rynkas. Det kan också hända att ena mungipan hänger ner slappt.

Förutom neuroborrelios kan så kallad Lyme-artrit också förekomma. Detta utvecklas hos nästan fem av 100 patienter och orsakar inflammation i lederna. Lymeartrit påverkar främst knälederna och mer sällan fotleden eller armbågslederna. Sjukdomen utvecklas vanligtvis i episoder och inträffar om och om igen.

I mycket sällsynta fall kan borrelia påverka hjärtat och orsaka inflammation, hjärtarytmi eller överledningsstörningar. Läkare hänvisar till detta som Lyme-kardit.

Vilka symtom bör en läkare konsulteras för?

Om den migrerande rodnad som beskrivs ovan uppstår är det tillrådligt att kontakta en läkare omedelbart. Detta gäller även om du inte kommer ihåg att du har blivit biten av en fästing. Dessutom bör medicinsk hjälp sökas om symtom som feber och/eller muskelvärk och huvudvärk börjar.

Vilka är de olika stadierna av borrelia?

Borrelia delas vanligtvis in i följande tre stadier:

Stadium I:I många fall av sjukdomen utvecklas en så kallad vandrande rodnad (erythema migrans) mellan tre dagar och flera veckor efter fästingbettet. Denna behöver inte nödvändigtvis uppträda på platsen för bettet, utan kan också utvecklas på andra delar av kroppen. Det senare tyder dock på en spridning av bakterien i organismen. I detta första skede av sjukdomen klagar en del patienter på allmänna infektionssymtom som feber, huvudvärk, muskel- och ledvärk. Det kan också förekomma svullnad i lymfkörtlarna och/eller allmän trötthet. I detta skede av sjukdomen är diagnosen borrelia mer klinisk.
Steg II:Efter några veckor till sex månader efter fästingbettet kan brännande nervsmärta uppstå nära erythema migrans. I särskilt allvarliga fall kan detta åtföljas av sensoriska störningar och förlamning.
Steg III:Efter sex månader till år efter fästingbettet klagar cirka 5 procent av alla vuxna och barn på Lyme artrit, med ökande ledsmärta. Knä- och fotlederna är särskilt drabbade. Smärtan uppträder antingen i skov eller är permanent.

Hur diagnostiseras Lymes sjukdom?

Lyme borrelios kan diagnostiseras av den behandlande läkaren genom en fysisk undersökning om den vandrande rodnaden är närvarande. Om patienten har andra symtom som tyder på borrelia kan dessa klargöras genom ett blodprov.

Neuroborrelios kan diagnostiseras intratekalt, dvs. genom att testa nervvätskan för antikroppar mot Borrelia. I detta fall används det så kallade CSF/serum-indexet för att bestämma den borreliaspecifika intratekala antikroppsbildningen. Hos de flesta patienter kan CSF/serum-index bestämmas mellan 6 och 8 veckor efter sjukdomsdebuten. I många fall kan även inflammatoriska förändringar i cerebrospinalvätskan detekteras. Dessa kan omfatta lymfocytär pleocytos och/eller störningar i blod/ CSF-barriären.

Hur behandlas borrelia?

Om sjukdomen diagnostiseras tidigt och behandlas med antibiotika tillfrisknar patienten vanligtvis snabbt. Svåra sjukdomsförlopp, men även sena manifestationer, kan förebyggas genom att antibiotika ges i ett tidigt skede av sjukdomen. Följande antibiotika för oral användning används vanligtvis:

Amoxicillin: används främst för barn och gravida kvinnor,
Doxycyklin: används vanligtvis för att behandla vuxna

Alternativt kan cefuroximaxetil eller azitromycin administreras. Svåra sjukdomsförlopp kan också vanligtvis förebyggas genom att administrera antibiotika. Beroende på sjukdomens svårighetsgrad kan intravenös behandling också vara nödvändig i ett kroniskt stadium. Ceftriaxon, cefotaxim eller penicillin G ordineras huvudsakligen för detta ändamål. Administreringstiden för respektive läkemedel beror på typen av sjukdom, men också på svårighetsgraden, och kan vara mellan 10 och 30 dagar. Att ta antibiotika i flera månader eller upprepa dem flera gånger, eller att förskriva en kombination av flera aktiva substanser rekommenderas inte av läkare. I 82 procent av alla fall går sjukdomen tillbaka efter den första behandlingscykeln. I särskilt allvarliga fall kan det ta upp till fyra infusionsserier innan sjukdomen är över.

Om en patient har blivit biten av en fästing men inte upplever några symtom på sjukdomen avråds starkt från förebyggande administrering av antibiotika. Risken för biverkningar vid administrering av antibiotika kan inte uppvägas av hälsofördelarna med att administrera läkemedlet.

Vad är prognosen för borrelia?

Prognosen för borrelia beror på om behandlingen påbörjas snabbt, men också på hur lång tid bakterierna har haft på sig att spridas och föröka sig i kroppen. Om borrelia behandlas på rätt sätt brukar symtomen försvinna helt. Det kan dock också hända att symtomen på borrelia kvarstår. Vissa patienter lider till exempel av mild förlamning av ansiktsnerven och ihållande ledsmärta under resten av livet efter att ha drabbats av sjukdomen. Detta kan förklaras av en ihållande reaktion från immunsystemet. Komplikationer uppstår främst när sjukdomen diagnostiseras i ett avancerat skede och därför är svår att behandla.

Många medier rapporterar om ett så kallat post-Lyme-syndrom. Hittills har dock ingen tydlig klinisk bild kunnat presenteras. Patienter som drabbas klagar ofta över muskelsmärtor, en allmän känsla av svaghet och koncentrationssvårigheter. Studier visar dock att dessa symtom förekommer lika ofta hos personer som aldrig har haft borrelia. Därför tvivlar många medicinska experter på förekomsten av post-Lyme-syndrom.

Erkända sena effekter av sjukdomen är å andra sidan ihållande hudförändringar, neurologiska besvär eller ledinflammation. Det finns inga långsiktiga effekter av en borreliainfektion som kan ha en negativ inverkan på till exempel den förväntade livslängden.

Vem tenderar att få Lyme borrelios särskilt ofta?

Personer som särskilt ofta blir bitna av fästingar löper störst risk att drabbas av borrelia. Fästingar finns främst i naturen, dvs. i skogen och i gräset. Man kan hitta dem på grässtrån, i undervegetation eller på buskgrenar. Härifrån kan de tränga in i huden vid närmare kontakt och sedan in i andra delar av kroppen. Fästingar kan dock även överföras till människor via vilda djur och husdjur som vistas utomhus. Borrelia kan utvecklas om och om igen genom fästingbett. När du har övervunnit borrelia skyddar det dig inte från att drabbas av borrelia igen.

Är borrelia farligt under graviditet?

Mindre graviditetsstudier ledde till slutsatsen att en borreliainfektion inte påverkar fosterutvecklingen hos det ofödda barnet. Detta antagande har dock ännu inte bekräftats av nyare studier.

En gravid kvinna som har borrelia behandlas med antibiotika precis som andra patienter. Läkaren ser dock till att medlet inte skadar den blivande mamman eller det ofödda barnet. Det anses inte bevisat att mödrar kan överföra borrelia till sitt barn genom amning.

Hur kan man skydda sig mot borrelia?

Än så länge finns det inget vaccin mot borrelia. Vaccinationen mot virusinfektionen försommarmeningoencefalit (FSME), som också överförs av fästingar, skyddar inte mot borrelia. För att effektivt förhindra infektion bör du se till att inte bli biten av fästingar. För att göra detta bör du ta följande till hjärtat när du är utomhus:

Bär långärmad tröja, byxor och stängda skor när du vistas i skogen. Använd om möjligt strumpor över byxorna så att fästingarna inte kan ta sig in under byxbenet.
Använd ljusa kläder för att upptäcka och avlägsna fästingar så tidigt som möjligt.
Använd fästingavvisande medel. Följ tillverkarens exakta anvisningar om produktens effektivitet över tid och förnya den med jämna mellanrum för att säkerställa att du alltid är optimalt skyddad.
Efter utomhusvistelse bör kroppen kontrolleras noggrant med avseende på fästingar. Tänk på att fästingar föredrar varma, mjuka hudområden som knävecken, ljumskarna, området bakom öronen eller under armhålorna samt huvudet och hårfästet.

Om en fästing ändå biter sig fast bör den avlägsnas snabbt för att minimera risken att drabbas av borrelia.

Hur ska fästingar avlägsnas?

Fästingar bör avlägsnas så snart som möjligt. Detta görs på följande sätt:

1. Fästingen ska gripas så nära huvudområdet som möjligt, dvs. så nära huden som möjligt. Dra fästingen långsamt och rakt ut ur huden. Det är bäst att använda en pincett eller ett så kallat fästingkort för att ta bort fästingen.
2. Stickstället ska sedan desinficeras noggrant.

För att frigöra så få patogener som möjligt bör fästingen inte behandlas med oljor och/eller krämer. Försök inte heller att klämma sönder fästingen. Det är möjligt att rester blir kvar när fästingen avlägsnas. Detta kan leda till en lätt inflammation i huden, men det ökar inte risken för att drabbas av borrelia.

Är en nationell anmälningsplikt för borrelia vettig?

Anmälningsplikten för en sjukdom beror inte på sjukdomens betydelse eller svårighetsgrad. Huruvida en sjukdom är anmälningspliktig beror i första hand på om befolkningens hälsoskydd kan förbättras genom att sjukdomen anmäls. Anmälningsplikten omfattar därför främst sådana sjukdomar som kräver att hälsovårdsmyndigheten vidtar åtgärder i fråga om den sjuke för att förhindra att sjukdomen sprids vidare. Borrelia kan dock inte överföras från person till person. Därför är en landsomfattande anmälningsplikt för denna sjukdom inte nödvändigtvis meningsfull, särskilt som en anmälningsplikt alltid är förknippad med en viss byråkratisk ansträngning. För en framtida effektiv kontroll av Lyme-borrelios är det å andra sidan mer meningsfullt om både laboratoriediagnostik standardiseras och terapeutiska riktlinjer utvecklas.

Lyme borrelios: en sammanfattning

Lyme borrelios är en infektionssjukdom som orsakas av den så kallade Borrelia burgdorferi-bakterien. Människor kan smittas av sjukdomen genom fästingbett om inte fästingen avlägsnas tidigt. I de flesta fall av sjukdomen blir Lyme borrelios märkbar genom den så kallade vandrande rodnaden. Detta är en ringformad rodnad som kan uppstå runt bettstället, men även på andra delar av kroppen. Efter uppkomsten av den vandrande rodnaden klagar många patienter på influensaliknande symtom. Borrelia kan vanligtvis behandlas väl med antibiotika. Varje år drabbas cirka 3 av 10 000 personer i Tyskland av Lyme-borrelios. Sjukdomen är inte livshotande.